Igår var det många som var nyfikna på att höra lite mer om mina tankar kring mat efter att ha sett min artikel i lokaltidningen. Du kan läsa inlägget från igår här.

De som kommit in i mitt liv först de senaste åren blev förvånade när de läste att jag gått ner nästan 40 kg eftersom de bara sett mig i min ”smala variant”. Jag gick ju ner som mest i vikt för drygt 10 år sedan (du kan läsa mer om det här) och det är ju inget jag till vardags går runt och pratar om så självklart är det många i mitt liv som inte har en aning om den delen av mitt liv.

img_0311

Frågorna igår väckte en hel del tankar hos mig igår och fick mig att tänka en hel del på ”tiden som smal” och vilket kämpande det trots allt har varit. Det är ju faktiskt som det alltid sägs ”att gå ner är inte det svåra, det svåra är att hålla det”. Så har det verkligen varit och jag har fått kämpa som en liten dåre. Jag har haft ett spann på 5-7 kg (graviditeter borträknat så klart, då gick jag upp mer) där jag pendlat upp och ner.

Generellt sett skulle jag säga att jag vägt som minst om somrarna då jag haft långledigt (är lärare) och har kunnat träna som en liten dåre. Därefter har jag gått upp under höst och vinter när jag haft möjlighet till mindre träning och ätit mer pga stress från jobbet med mera. Mitt ätande är sedan tiden som överviktig kopplad till mina känslor och kommer nog alltid vara. När jag är stressad, till exempel över jobbet, så vänder jag mig ofta till mat.

IMG_0474

Så under året så har jag pendlat upp och ner inom det här spannet och kämpat mot sötsug, känslor och så vidare. 5 kilo kanske inte syns för någon utomstående men det är tillräckligt för att byxorna ska bli för tighta. Så även om min ”kamp” gått många obemärkt förbi så har den varit högst påtaglig för mig.

Men så igår slog det mig att det är ju inte så längre. Den där kampen var ett tag sedan jag behövde kämpa i. Sötsug och känsloätande som var mina största fiender är, om inte helt borta, så i alla fall rejält förminskade.

I och med att jag la om kosten till lågkolhydrat med fokus på protein och bra fetter så har kroppen landat i ett slags balans. Förr kunde jag utan problem gå upp 3-4 kg snabbt genom att bara äta lite för mycket av det jag åt då (socker och kolhydrater) men idag så står vikten mer eller mindre still även om jag ibland äter mer än jag kanske borde. En lågkolhydratskost påverkar helt enkelt inte vikten på samma sätt även om man skulle äta mer än vad man behöver, är min erfarenhet.

Och vet ni vad? Det är så fruktansvärt skönt att slippa kämpa! Det går inte att beskriva med ord! Att hela tiden planera, räkna kalorier, sätta upp förbud och regler för sig själv – vem kan leva så? Det är ingen livskvalitet!

Jag vill understryka att vi är alla olika och det finns flera sätt att gå ner i vikt på och hitta sin livsstil. Det är svårt att gå in och säga vad som är rätt och fel då vi alla är olika och måste hitta det som passar för oss.

Men med det sagt så tror jag att många idag skulle må gott av den kost som jag förespråkar. Jag vill inte ge den en etikett som paleo eller lchf för det för med sig så många pekpinnar och förutfattade meningar om rätt och fel men en naturlig kost som ligger ganska lågt i kolhydrater (hur lågt beroende på vem man är, mål, träning osv) med fokus på protein och hälsosamma fetter. Med en sådan kost så hittar kroppen ett slags balans och jobbar med dig istället för mot dig.

Ät mat som hjälper dig och som du inte behöver kämpa emot. Vad menar jag med det då? Jo, fråga dig själv:

Funkar det sättet du äter i dag? Fortsätt med det!
Funkar inte det sättet du äter i dag? Ändra då!

Om du hela tiden går runt med ett malande sötsug eller hunger så är det något som är fel. Vi är inga övermänniskor och ingen av oss kan stå emot och säga nej till sötsug och hunger någon längre stund. Så vi behöver lösa det problemet och ta oss runt det.

För mig skapar kolhydrater i form av bröd, flingor, pasta osv bara kort mättnad för att ersättas av hunger och sug när blodsockret snabbt faller igen. Fett och protein däremot – lång mättnad utan blodsockerfall och sötsug.

En frukost bestående av en omelette på 2 ägg och 2 msk kokosmjölk, stekt i smör, och kanske med lite avokado, håller mig mätt och belåten i minst 4-5 timmar.

Lång mättnad för även med sig att man inte behöver äta så ofta. Färre mål innebär så klart färre kalorier in och vi vet alla att energiunderskott leder till viktnedgång. Att gå ner i vikt utan att kämpa mot hunger – kan det bli bättre?

IMG_1764[1]

Förr var jag en person som alltid hade med mig en speciell liten väska eller påse till jobbet med alla min lunch och alla mina mellanmål. Nu är det så skönt att bara behöva tänka på lunchen. Behovet för mellanmål finns inte längre. Det är så skönt att inte behöva packa ner halva skafferiet varje morgon när man ska till jobbet.

Försök också att ta bort allt fokus på söta smaker. Något sött någon gång ibland är ingen större fara men att äta sött var och varannan dag skapar ett stort sug efter mer hos kroppen och göra dig mer hungrig, men du kommer få kämpa hårdare för att gå ner i vikt.

Men en kost som vi är skapta för att äta så behöver vi inte kämpa varje dag. Ingen kropp vill vara överviktig eller ohälsosam. Om du känner att du behöver inspiration så kolla gärna runt bland receptet på min blogg eller sök på andra sidor på nätet. Det finns hur mycket som helst!

Den ständiga kampen mot vikten och sötsug är något som jag önskar att alla slapp!

IMG_2110[1]