Men så kul att ni är så många som har läst och kommenterat mina inlägg här på bloggen i veckan när jag har berättat om min viktresa. Tack! Idag är det dags för del 4 och idag tänkte jag berätta om tiden efter det att jag gick ner nästa 40 kg. Dela med mig av mina tankar kring det här att hålla sig viktstabil. Plus nya mål jag har inför hösten.
Läs mer:
Del 1: min historia och 40 kg viktminskning
Del 3: mot beslutet att gå ner i vikt och ändra min livsstil
Lite om det här med vikt
Innan vi går vidare så vill jag först vara tydlig med att när jag pratar om vikt och liknande så menar jag inte att en vikt eller en kroppsform är bättre respektive sämre. Jag anser att vi alla har rätt att se ut precis som vi vill. Det finns inte en kropp som är bättre eller mer värd än någon annan. Vi är alla unika och helt fantastisk på våra sätt. Men jag tycker att det är viktigt att man själv får avgöra vad som är just rätt för en själv. För mig var det inte rätt att väga så mycket. Det sänkte min livskvalitet på så många sätt. Att jag kan leva livet så som jag vill med glädje och energi, det är det som avgör vad som är rätt för mig.
Viktstabil i 15 år
Det är runt 15 år sedan nu som jag började resan och tog beslutet som jag är mig själv förevigt tacksam för. Sedan dess har jag varit viktstabil och hållt mig inom ett spann på plus minus 5 kg. Jag är otroligt stolt över det. Att jag lyckats förändra hela min livsstil på ett sådant sätt att jag behållit min nya mer hälsosamma vikt.
Bilden ovanför är tagen den första sommaren efter att jag hade träffat Henrik, det vill säga 2006. Jag hade varit viktstabil i ca 5 år och älskade livet!
Mina råd för att hålla sig viktstabil
Det sägs ofta att gå ner i vikt är inte svårt. Det svåra är att hålla den nya vikten. Det ligger mycket i det. Särskilt om du ser din viktminskning som en tidsbestämd diet som kommer till ett slut. Då blir det svårt. Jättesvårt! Ska du gå ner i vikt och hålla det så måste en förändring ske. Inte bara under några månader eller något år. Det är for life. Om du går tillbaka till samma livsstil som en gång gjorde dig överviktig, så kommer den att göra dig överviktig igen. Inget snack om saken.
Betyder det att du måste äta kyckling och broccoli resten av livet? Nej, absolut inte. Det betyder att du måste hitta din väg och din balans. Är du sockerberoende så är det nog tyvärr så att du gör klokt i att inte äta socker och snabba kolhydrater mer. Precis som en alkoholist inte kan dricker mer alkohol. Men om du, som jag, ”bara” hade ett skevt förhållande till mat och problem med känsloätande, så kan du absolut ha kvar allt men i lagom mängd och i en balans som funkar för dig.
Det tar tid. Det är ingen förändring som sker över en natt. Men om du låter det ta tid och förlåter dig själv för varje gång du ”misslyckas” och reser dig igen, så kommer du en dag att komma dit.
Min balans
Jag är på en plats där jag inte ser ren vanlig mat som kyckling, ägg och grönsaker som ett straff eller som att jag missunnar mig. Jag väljer med glädje en tallrik med grillad kyckling och fräsch sallad över en pizza alla dagar i veckan. Jag unnar mig att må bra, ha en lugn mage och att hålla min vikt.
Men absolut att jag äter så kallat onyttigt ibland. Men jag väljer med omsorg. En gräddtårta har jag inga problem att avstå men om det serveras en riktigt god och mörk kladdkaka eller chokladtryfflar finns på dessertmenyn, då smakar jag gärna några skedar eller ett par bitar. Sedan är jag nöjd. Då får jag det goda i en lagom mängd för mig.
Jag har hittat en ny livsstil. Från att äta socker och snabba kolhydrater mer eller mindre dagligen så kanske jag gör det någon gång var 8e vecka eller så nu. Jag väljer mina tillfällen med omsorg. Jag tränar 5-6 gånger per vecka nu. Då hade jag inte energin. På samma sätt som sämre mat och övervikt blir en negativ spiral där man vill äta mer och mer samtidigt som man orkar röra på dig mindre. På samma sätt blir motsatsen en positiv spiral. Hälsosam och näringsrik mat ger energi precis som träning och rörelse.
Hade jag gått tillbaka till gamla vanor så hade jag utan tvekan hamna tillbaka där jag en gång var. Det unnar jag mig att avstå.
Vill inte ångra att jag att jag inte nådde mitt mål
Jag har sagt det förut och det är något jag är helt öppen med – jag tycker att det har varit jättejobbigt att fylla 35 år. Nu är jag närmare 40 än 30. Det är livet som går. Jag har börjat fundera mycket på vad jag vill få ut av livet. Vilket liv jag vill se tillbaka på när jag är 80 år och sitter på ålderdomshemmet. Vad jag vill ha gjort och vad jag kommer att ångra om jag inte har gjort.
Till 90 % är mitt liv helt perfekt. Älskar mitt liv med min man och mina barn. Jag lever tillsammans med mitt livs kärlek. Jag har världens finaste barn. Vi ska under det närmsta året bygga vårt drömhus. Jag arbetar med min stora hobby och har världens bästa jobb. Vi är friska och lever ett fantastiskt liv.
Men, vad är det då som gör att jag känner att det inte är 100 %? Jag har allt mer insett att det finns en sak som jag kommer att ångra när jag sitter där på hemmet som 80åring, om jag inte gör det. Och det är att nå mitt mål. Att en gång för alla göra klart det jag började. Att nå målet som jag satte upp för mig själv sommaren efter studenten.
Jag är värd det! Missförstå mig inte. Jag är superstolt över resan som jag gjort. Om jag ligger kvar på den vikt och har den form jag har idag, så är det helt ok. Ingen större fara. Men jag vill ha mer än ok. Jag vill nå mitt mål och gå hela vägen.
Imorgon – vad är målet då?
Imorgon kommer jag att berätta mer om vad mitt mål egentligen är. Vad vill jag? Varför är det så viktigt? Hur ska jag göra? Allt kommer du att få veta imorgon. Jag kommer så klart att dela allt här på bloggen och hoppas att du vill göra mig sällskap under veckorna och månaderna som kommer och dela resan med mig.
Ha en fin torsdag så hörs vi igen imorgon!
5 Comments
Sara
3 augusti, 2017 at 15:36Men oj, 35 är ju ingenting! :) Har precis fyllt 38 och jag känner mig jätteung. Svårt att tänka sig att man är medelålders! :)
Vilken framgångresa i alla fall… Jag har gjort samma resa fast tvärtom kan man säga, jag vägde 32 kilo som 20-åring och det har nog faktiskt tagit 15 år att både kroppsligt och mentalt läka .
KRAM
admin
9 augusti, 2017 at 06:54Nä, visst inser jag att det är så. Men åren får lite för fort bara :)
Paula
5 augusti, 2017 at 17:32Hej ! Visst det är mycket man vill göra i livet, men bättre och bästa liv får man när man får vara mycket med sina egna nära och kära. Både mina föräldrar och svärföräldrar bodde i sina hem ända till slutet. Mina svärföräldrar levde till höga ålder som 86 och 92 år. Jag vill hålla hälsan så att jag också slipper ålderdomshemmet <3 Jag fyller i Oktober 59 år och har varit hyfsad frisk, så jag hoppas att jag slipper mina föräldrars sjukdom Diabetes. Jag vet inte om jag har haft någon direkt rädsla att inte hinna göra allt möjligt innan jag dör. Jag tror att du måste ta livet lite "ledigare", för annars drar du bara på ångest om livet. NJUT av livet istället och släpp åldersnojan. LÄR DIG LEVA I NUET <3 Vi alla har ju bara denna nuet i varje stund. Förstår du vad jag menar ? Du kommer njuta av livet mer och lära dig att stanna upp och på det sättet känns livet mer. Annars lever du i väntande bara något som kommer i framtiden och glömmer denna STUND, som är NU. Kramisar/Paula
admin
9 augusti, 2017 at 06:54Kloka ord! Och jag älskar verkligen livet nu och det blir bara bättre för varje år. Men det här med hälsa och form är jätteviktigt för mig. Vill inte ”nöjda” mig för jag vet att jag kommer att ångra det sen :)
Tack för din kommentar!
Paula
9 augusti, 2017 at 13:23Hej Annika ! Jag menade inte att man är bara nöjd och inte gör någonting, utan att man inte har för mycket ögonen i framtiden och glömmer denna stund. Jag försöker tänka också mitt hälsa och röra på mig så mycket som bara känns bra , men försöker inte jäkta och tänka för mycket på min ålder, och jag känner inte mig som gammal heller. Mina döttrar är nu 38 (nästa månad 39) och 35 år och har försökt lära dem också om hur viktigt det är att röra på sig och vad man äter. Läs insta för helandemaria.se / eller helandemaria blogg <3 Där hittar du mycket bra tankar om livet mm… ! Din blogg och insta ger också mycket bra läsning och hjälp, så TACK för det hjälp du ger till alla. Kram/Paula