Det slog mig förut – jag mår så bra just nu. Helt fantastiskt bra. Jag tror faktiskt att jag aldrig mått så här bra någon gång någonsin. Det är svårt att sätta ett finger på känslan och det närmaste jag kan komma att beskriva den i ord är att det känns som ett inre lugn. Balans, glädje och lugn.

Jag som aldrig varit nöjd, som alltid satt upp nya mål, och alltid strävt framåt – är inte van vid att känna så här. Det är något helt nytt för mig. Jag vet att förr så skrämde det mig att komma till den punkten då man var nöjd. Jag likställde det vid att ge upp, att sluta kämpa. Att sluta sträva efter mer och bättre.

Så fel jag hade! Jag älskar den här känslan! Det känns som att vara inne i en härlig dröm som jag aldrig vill ska ta slut. Varför var jag rädd för detta? 

image_51f8e0c59606ee40a7443e74

Jag har funderat en del på det den senaste tiden. Det jag har kommit fram till, är att jag velat mer och bättre så länge att det liksom satt sig i ryggraden. Det har blivit det normala. Något som bara händer och rullar på. Det normala och mantrat som gått runt i mitt huvud är att jag och mitt liv inte är tillräckligt bra och måste bli bättre.

Vad har då hänt? Har jag nått alla mina mål som jag satt upp och gått och blivit någon perfekt övermänniska? Nej, inte alls faktiskt.

Jag har en helt fantastisk man och familj och en frisk och hälsosam kropp men det hade jag för ett år sedan också. Men då mådde jag inte alls så här bra. Så vad är grejen? Vad har hänt? Även här är det svårt att ge ett exakt svar men jag ska försöka beskriva det som jag tror är vad som förändrats.

Det låter kanske som en klyscha men jag tror att det som gjort förändring är att jag lagt ner tid på att verkligen lära känna mig själv och visa respekt för mig själv. Jag har lärt mig att verkligen älska den person jag är. Jag är på inga sätt perfekt men jag är perfekt på att vara mig. På samma sätt som du är perfekt på att vara dig och att vara huvudpersonen i ditt liv.

images (25)

Det är så du måste tänka. Du, D U, är huvudpersonen. Du är viktigast. Så klart är din familj, dina barn och dina vänner absolut inte oviktiga. Men du är viktigast. Du behöver dig själv för att kunna leva livet ihop med familj, barn och vänner. För att ge dem det bästa så måste du först ge dig det bästa.

Vad har jag då gjort? Mycket är så klart mentalt men jag har gjort en del saker rent praktiskt som lett mig till där jag är idag.

  • Jag har börjat skriva dagbok igen. Jag skrev mycket som ung men ju äldre jag blev så lade jag tiden på annat. Det rann ut i sanden. Men så i våras bestämde jag mig för att börja igen. Det är totalt kravlöst och jag skriver inte för någon annan än mig själv. Jag skriver ner allt ifrån händelser från dagen, till tankar som jag tänkt. Då och då har jag gått tillbaka och läst det jag skrev för några veckor eller någon månad sen.
  • Varje dag har jag också skrivit ner 3 saker som jag gjort bra under dagen, 3 saker som jag är tacksam för och 3 saker som jag vill ha hjälp med.
  • Jag har börjat mina dagar med ego-pepp. Inte varje morgon, det vore lögn. Det tillåter inte livet som småbarnsmamma eller när man har mycket annat runt sig. Men jag har så ofta jag haft möjlighet och kommit ihåg, stannat upp någon extra minut vid badrumsspegeln och verkligen tittat på mig själv och min kropp. Djupt i ögonen för att se personen Annika men även över kroppen för att ge mig själv kärlek och tala om för mig själv att fint som jag älskar med min kropp.
  • Som en följd av tiden framför badrums-spegeln så har jag bytt perspektiv när jag går förbi andra speglar eller skyltfönster under dagen. Förr letade jag bara fel och brister. Nu sträcker jag på mig och tittar på mitt fina hår, mina vackra nyckelben eller mina starka vader. Istället för brister letar jag styrkor.

I stort så har jag bytt negativa tankar mot positiva och slutat leta brister och saker som kan förbättras och istället fokusera på det som är bra.

IMG_5429.JPG

Jag har lärt känna mig själv. Jag har liksom landat i att jag är bra. Jag är bra, faktiskt perfekt, precis som jag är. Personen Annika är perfekt för mitt liv. Sen har jag fortfarande mål för mig själv som jag vill nå. Jag vill till exempel utveckla min löpning och springa snabbare och längre. Men det har inget med personen Annika att göra. Jag är precis samma person när jag springer milen på 65 min som när jag springer den på 45 min. Skilj på person och prestation.

IMG_4513-0.JPG

Livet blir avsevärt mycket roligare och enklare om du älskar dig själv. Och än en gång, skilj på person och prestation. Som en bonus av att du lägger extra kärlek på och lyssnar till din person så kommer högst troligen prestationen att även den stärkas som en ren bonus.

Du som person är helt perfekt. Älska dig själv och din kropp kommer att älska dig tillbaka. Visa respekt för dig själv och din kropp kommer att tacka dig. Njut av livet här och nu!

IMG_0430.JPG