Brukar du läsa kostdoktorns blogg? I så fall kanske du såg att jag fick äran att vara en del av hans blogg i helgen? Som flera av er vet så har jag en ganska stor viktresa bakom mig och i somras så var jag i kontakt med kostdoktorn som bad mig skriva ner min historia så att de kunde dela del som inspiration för andra. Och i helgen dök del alltså upp på hans blogg. Jag har fått jättemycket fina kommentarer på facebook och på mailen. Tack snälla ni för era fina ord! Har du missat inlägget så kan du läsa det här.
Jag ska inte dra hela historien här utan låter läsa min berättelse hos kostdoktorn och ni hittar även lite mer här. Men jag vill ägna några rader åt en upplevelse och känsla som är helt ny för mig – att för första gången så är min bakgrund som överviktig något som jag glädjs över och som jag inte skulle vilja ha ogjort. Kanske låter det konstigt men jag ska försöka förklara för er.
Jag har alltid känt att jag på sätt och vis gått miste om min barndom och ungdomstid. Mina första minnen att jag tänkte i former av bantning, är från när jag var ca 5 år. Under hela min uppväxt så har jag konstant varit medveten om att jag väger för mycket och borde göra nåt åt det. Det har hela hela hela tiden funnits i mitt huvud. Klart att det påverkar ett barn och lägger ett grått moln över allt. Jag har aldrig klarat samma saker som de andra kompisarna på gympan i skolan t ex, jag blev alltid vald sist, jag kunde aldrig ha de där snygga kläderna som mina kompisar och om jag kunde det så satt de som ett korvskinn. Jag har aldrig blivit mobbad eller utfryst på något sätt men jag har alltid varit fullt medveten om att jag inte är som andra. På högstadiet och gymnasiet så var det ju bara att glömma att jag skulle kunna ha samma kläder som mina vänner.
Jag är enormt stolt över mig själv och att jag på lite drygt 6 månader tog tag i mitt liv och gick ner drygt 35 kg och att jag sedan behållit den nya vikten även genom två graviditeter. Idag som 34åring väger jag nästan 10 kg mindre än när jag var 13 år. Det är jag enormt stolt över och jag ångrad det inte för en sekund!
Men nu i min roll som t ex kostrådgivare så känner jag att min historia ger mig en enorm erfarenhet och förståelse. När jag möter en kund som är där jag var då så vet jag precis hur han eller hon känner och jag vet varför det är så svårt men jag vet även exakt varför de inte har något alternativ och varför de måste göra sin egen resa.
Alla har rätt att leva sitt liv fullt ut och jag hoppas att jag i framtiden får hjälpa många människor att göra den resa som jag gjort!
No Comments