DAGS ATT TA HAND OM MIG SJÄLV – UTMATTNING & STRESS

Kanske har några av er märkt att jag har varit ovanligt tyst sedan nån vecka tillbaka. Instagram har knappt uppdaterats och här på bloggen har det varit ovanligt tyst. Först tänkte jag bara köra på och kanske berätta om det sen när allt är bättre igen. Men det känns liksom fake att inte säga nåt och inspirationen är noll. Jag tror att många av er (tyvärr) känner igen er i det som händer mig just nu. Det är ännu en anledning till att jag vill berätta. Kanske kan jag få nån av er att tänka till och dra i bromsen innan det kraschar.

Orken tog slut

Det blir en kortversion av historien idag. Kommer berätta mer allt eftersom men idag blir det kort. I tisdags tog min ork totalt slut och det var som om det brast inom mig. En händelse på jobbet fick mig att åka därifrån och direkt till vårdcentralen. Där fick jag träffa en läkare som uppmanade mig till sjukskrivning i en vecka med total vila. Jag fick stränga order om att bara göra sånt som är roligt och ger mig energi. Sen skulle jag komma tillbaka idag om jag fortfarande kände att jag inte var redo för att gå tillbaka till jobbet.

Mera vila

Läkaren jag träffade idag på mitt återbesök var helt fantastisk. Jag berättade min historia och mina egna tankar kring min hälsa och mitt mående. Han höll med mig helt och det var fantastiskt kul att träffa en läkare som ordinerade rörelse, skogspromenader och näringsrik mat före piller. Jag förlängde min sjukskrivning med en vecka. Jag önskade själv en vecka för att sedan testa att gå tillbaka till jobbet. Han uppmanade mig samtidigt att vara ärlig mot mig själv och lyssna till min kropp. Han var orolig för att jag var på väg in i en utmattningsdepression. Han förlängde min sjukskrivning och uppmanade mig till tid med familj och att bara göra sånt som jag tycker om.

Dags att bromsa

Den där hälsosamma Annika har alltså gått och gjort sig själv sjuk. En sköterska jag träffade förra veckan sa att jag var ett skolboksexempel på ”duktiga-flicka”-syndromet. Småbarnsmamma som jobbar, tränar och driver företag utöver det. Jag vet att jag är lättstressad och jag har mått ganska dåligt under en längre period, men man tror ju aldrig att man själv ska bli sjuk. Det händer ju inte mig liksom. Bara lite till. Vila senare. 

Men det funkar inte. Jag inser det nu. Jag måste kunna sova om nätterna. Det funkar inte att springa runt med ett hjärta som dunkar så fort och hårt att bröstet värker på kvällen. Mina barn ska inte ha en sur mamma som skäller för minsta lilla. Det funkar inte att jag glömmer bort saker hela tiden. Det är inte hälsosamt att undvika lunchrummet på jobbet för att man inte vill träffa sina kolleger för att man inte orkar få massa jobb-frågor. Jag vill inte mer. 

Framåt

Nu börjar resan. Resan mot att ta bättre hand om mig själv och att lära sig att ta det lugnt. Vill du följa med på resan? Jag kommer att arbeta med de här delarna för att hitta tillbaka:

• Kost
• Träning
• Positiva tankar
• Återhämtning

Jag tänkte dela med mig av tankar, tips och erfarenheter kring de bitarna och berätta hur det går för mig. Jag tror (tyvärr) att ni är många därute som precis som jag borde ta det lite lugnare och vara lite snällare mot sig själva. Eller hur? Jag hoppas att jag med mina tankar och funderingar kanske kan få er att också stanna upp innan det är för sent. Jag hoppas att ni vill följa med mig på resan!