Idag tänkte jag dela den första delen i en serie inlägg där jag berättar min historia. Resan som jag har gjort.  Hur jag har gått från fetma klass 2 och att äta godis och kakor dagligen till där jag är idag. Jag har skrivit om det lite förut men aldrig berättat så mycket som jag kommer att göra i de här inläggen.

Det är 15 år sedan nu som jag tog mitt beslut. Ett beslut som jag är mig själv för evigt tacksam för och jag imponeras faktiskt av mig egen beslutsamhet och jobbet som jag gjorde.

Dags att fullfölja resan

Jag hymlar ju inte med att jag tycker att det är jättejobbigt att sedan jag fyllde 35 i mars, vara närmare 40 än 30. Livet går. Även om livet är fantastiskt just nu så är det ändå livet som går. Det gör mig egentligen inget att jag blir äldre. Det som skrämmer mig är att jag inte kommer hinna göra det som jag vill. Jag måste se till att få gjort det jag vill och vill ha ut av livet. Jag vill inte vakna upp en dag som en 80-åring som sitter på hemmet och ha saker kvar som jag önskar att jag hade gjort.

Under våren och sommaren har jag funderat mycket kring vad jag kommer att ångra som 80-åring om jag inte har gjort det. Ett beslut har successivt växt fram. Jag har gått ner ca 40 kg och varit viktstabil i 15 år. Men jag blev nöjd när jag egentligen var en bit ifrån mitt mål. Jag var inte framme. Jag gick från bmi 36 (fetma klass 2) till bmi 26 (gränsen mellan normal- och övervikt). Jag vill verkligen nå mitt mål full ut. Jag kommer att ångra det annars. Att jag inte fullföljde resan. 

Men innan jag berättar mer om det så vill jag berätta mer om min bakgrund. Var jag började och hur min resa har sett ut. Jag hoppas att det ska ge både pepp och inspiration men även en förståelse för varför jag känner som jag gör. Serien består av 4 delar som kommer att publiceras under veckan som kommer.

Om du gillar inläggen, så lämna gärna en kommentar. Det är inte helt lätt för mig att vara så här öppen så en kommentar från dig hade stärkt mig mycket. Fått det att kännas värt det att jag delar med mig. Tack!

viktminskning

Stor sedan BB

När jag föddes 1982 så vägde jag över 4 kg. Idag gör mer eller mindre varenda bebis det, men då tillhörde det inte det vanliga. Jag var en stor bebis som vägde mycket. Jag minns att min mamma har berättat att jag hade en god aptit och gärna slukade bröstmjölksersättningen. Mamma har sagt att min vikt ökade lite för fort enligt bvc och att de uppmanade min mamma att späda ut flaskorna med mer vatten. Så man kan säga att det här med vikt och att väga för mycket har funnits i mitt liv sedan födseln.

Kakor, godis och lite glass på det

Jag hade och har fortfarande en god aptit. Jag gillar att äta gott och att äta mycket. Vikten gick stadigt upp under hela min barn- och ungdomstid. Det var inte mat som fick mig att gå upp i vikt. Det var kakor, godis och glass. Ofta och alldeles för mycket. På 80-talet fanns det en attityd att sött var perfekt både som belöning och tröst. Det finns än idag, det vet jag, men det känns som om vi är mer medvetna idag om hur det påverkar vårt beteende. Det sitter i ryggmärgen på mig än att om jag är ledsen så är jag “värd” en skål med glass eller om vi ska fira så ska det dukas fram extra god fika. Skillnaden är att jag idag har lärt mig att förstå mina tankar när de kommer.   9 gånger av 10 lyckas jag byta fokus och förhindra att falla tillbaka i gamla mönster. Jag inser det tokiga i att unna mig till exempel godis för att fira eller mysa. Det är ju inte att unna mig att äta något som gör mig seg och slö samt på sikt får mig att öka i vikt.

Men jag åt gott och gärna mycket. Jag vet precis hur många kex man kan ta ur en paket utan att det syns. Eller hur man gröper glass ur en paket så att det inte syns att man har tagit. Jag minns hur mamma och pappa skällde på mig en gång för att jag hade ätit upp en hel burk med pepparkakor. Jag minns hur gott det var att äta mammas frysta småkakor, speciellt drömmarn, direkt från frysen.

viktminskning

Inte som alla andra

Jag har minnen sedan jag var 5-6 år när jag var medveten om att jag var större än andra barn. Jag har aldrig varit mobbad men kommentarer här och där, blickar, viskningar förekommer eller mindre under hela barndomen som jag minns det. Jag höll mig i bakgrunden och försökte smälta in så gott jag kunde. Jag backade hellre ett steg än tog ett steg fram. Idag inser jag att det är därför som jag idag ofta håller mig i bakgrunden och har svårt att vara för öppen om jag inte känner mig helt trygg.

Jag minns klumpen i magen när telefonen i klassrummet ringde och det var dags att gå till skolsyster för vägning och mätning. Varje gång fick jag höra att jag vägde för mycket och borde äta mindre och röra på mig mer. Jag har full förståelse för att skolhälsovården var skyldiga att agera kring min vikt men det blir så fel när ett barn får den informationen. Det ger ingenting förutom att barnet känner sig fel och sämre än de andra barnen.

9åring som bantar

När jag gick i fyran så gjorde jag mitt första seriösa försök till bantning. Jag hade så klart ingen aning om vad jag skulle äta egentligen. Men jag minns tydligt den där känslan att jag inte dög och att jag var för stor. Jag kommer ihåg att mamma hade en sån där gympa-video med Jane Fonda och att jag tänkte att jag skulle köra den varje dag. Så klart gick det inget vidare.

När jag blev äldre och fick lite mer egna pengar, moppe och kiosk på skolan, så kunde jag köpa mer själv och behövde inte förlita mig på det som fanns i skåpen hemma. Jag åt mer och dels ökade min vikt men även mitt sug efter mer sött.

I nästa del

I nästa del, som kommer imorgon, så kommer jag att berätta mer om skolåren. Tankar och känslor som jag hade och hur jag hittade min roll och mitt sätt att passa in.

Det är inte helt lätt för mig att dela detta. Det sitter en bit in att vara så här öppen och dela med mig. Men varje gång jag har delat något så har jag fått höra så mycket positivt från er. Jag hoppas att det jag skriver och delar kan ge både inspiration och pepp och även en ökad insikt och förståelse för målet som jag satt upp för mig själv inför hösten. 

clean eating by annika

 

 

 

Läs mer:

Del 2: jag blev fröken duktig

Del 3: mot beslutet att gå ner i vikt och ändra min livsstil

Del 4:  viktstabil och mot nya mål