Kill your darlings

Vi har alla våra ”darlings”. Våra favoriter som det är nästintill omöjligt för oss att säga nej till. Men det är inte alltid som de är till vårt bästa och då gör vi bäst i att göra oss av med dem. Hur trist det än må låta eller kännas.

Jag har alltid varit en gottegris av rang och favoriten har alltid varit lakrits och då helst salt. När jag bodde i England i början av 2000-talet så märkte jag till min förskräckelse att saltlakrits inte fanns att få tag på. Vad göra? Jo, min mamma fick skicka mig paket med saltlakrits hemifrån Sverige. Det säger ju lite om hur djup min kärlek till de salta godingarna är.

Så ni förstår säkert vilken kamp jag utkämpade i eftermiddag då de här godingarna ropade mitt namn.

 

Jag måste erkänna att jag var så sjukt sugen och var på vippen att ta en (varpå så klart resterande tre också hade åkt ner i gapet). Men så tänkte jag för mig själv att om jag tar en så kommer jag ta allihop och sekunder senare kommer jag att känna mig så besviken på mig själv (plus ha sötsug från h-vete) och fortsätta gå igenom skåpen och frysen här hemma i jakt på annat gott eftersom ”dagen är förstörd”. Hur sjukt är inte ett sådant beteende? Men det är precis vad som skulle ske. Så vad göra? Jag slängde dom i soporna och slängde det gamla kaffefiltret över dem.

Så kom jag att tänka på lakrits-pannacottan som min fina vän bjöd mig på i onsdags och gjorde en egen variant på lördagsgott som jag njöt av nu på kvällen. Jag vispade en liten skvätt grädde och rörde ner en matsked eller två med lakritspulver. Gud så gott det blev!

Så kill your darlings och hitta nya!