De senaste veckorna har det gått segt med bloggandet och jag har varken känt lust eller inspiration till att blogga. Ni som följer bloggen har säkert märkt det för jag tror inte sånt riktigt går att dölja.

Jag har inte riktigt känt mig säker i var jag ska stå i hela den här kolhydratsdebatten. Jag har kört strikt lågkolhydratskost med max 20-50 gr kolhydrater per dag sedan april samt i snitt tränat 5-6 pass i veckan plus promenader. Jag har under hösten och vintern fått signaler från kroppen om att det inte riktigt funkat men har valt att tränga undan dem. Anledningarna till att jag inte velat lyssna till signalerna som min kropp har sänt mig känns skitlöjliga när jag säger/skriver dem men det har verkligen varit stora grejer för mig. Till exempel:

* jag har ofta fått höra att jag byter diet/kosthållning hela tiden och borde hålla mig till en och samma istället för att byta

Och

* jag har fått kommentarer och pikar om att lchf/lågkolhydratskost inte funkar och bara är en quickfix

Jag har velat visa alla de här personerna att de har fel och att jag visst kan hålla mig till en och samma kosthållning, att man kan träna på lite kolhydrater och att man kan leva ett liv utan socker.

Så länge jag kan minnas så har jag haft lågt blodtryck och lätt att få blodsockerdippar. Efter att ha läst på och sökt runt så har jag förstått att det är faktorer som kan förstärkas av en strikt lågkolhydratkost. Det är egentligen inget hälsofarligt men så klart inte så trevligt.

Under hösten har jag flera gånger känt av rejäl yrsel och fått kraftiga tryckfall. Jag har till och med svimmat av en gång då trycket föll för kraftigt. Jag vaknade upp på badrumsgolvet med en bula i huvudet. Rejält skärrad ska jag tillägga. Jag har även känt av att pulsen skenar iväg och att jag blir riktigt illamående när blodsockret är för lågt.

Därför har jag tagit ett beslut att inte längre vara en kolhydrats-taliban och inte längre se alla kolhydrater som mina fiender. Jag är mer eller mindre normalviktig och frisk så egentligen finns det ingen anledning till varför jag skulle utesluta alla kolhydrater. M E N jag är fortfarande fullt övertygad om att det finns kolhydrater som är rent ut sagt skit och andra som är bättre och en skala därimellan så klart. Jag kommer att välja mina kolhydrater med omsorg.

Det vita raffinerade sockret ser jag ingen som helst anledning inkl varför jag eller mina barn ska äta. Jag tror inte på förbud så därför har jag inte bannlyst dem ur mina barns kost. Men vi har inget vardagsmys så då kan de ta en bit tårta när det är kalas och så vidare. För min egen del ser jag dock ingen vits med att stoppa i sig socker (skissar på ett inlägg om vad socker gör ned vår kropp som kommer framöver).

Att gluten är rent sagt farligt och bara leder till ökade inflammationer i vår kropp, blir ju forskningsvärlden allt mer ense om. Gluten har bara funnits i människans kost under en mikroskopiskt kort tid och våra kroppar har inge genetiskt anpassat sig till gluten på ett bra sätt.

Så gluten och socker finns inte på kartan för min del. Men jag kommer att föra in en del kolhydrater i form av potatis, betor, havre och frukt.

IMG_0353.JPG

(bild lånad från matvete.se)

Jag är dock helt övertygad om att man kan träna på och ha en strikt lågkolhydratskost som livsstil. Ingen tvekan! Jag kan också ha det om jag står ut med svimningar och yrsel som bieffekt. Men för mitt välmående så väljer jag att plocka ut några kolhydrater och välkomna dem in i min kost ;)