(Måste inleda med en varning – detta inlägg blev mycket längre och ganska mer personligt än först planerat. Mycket mer än just mellanmål kom upp men hoppas du gillar inlägget ändå :))

Ja, hur är det egentligen? Ska man äta mellanmål? Äter du mellanmål? Varför? Varför inte? 

Mellanmål

Som med så mycket annat inom kost och hälsa så finns det inget rätt svar. Alla är vi olika och mår bäst av olika saker. Det absolut viktigaste som vi måste komma ihåg är att vi måste utgå från oss själva. Speciellt i en tid som denna då kostråd, dieter och trender fullkomligt haglar över över oss.

Hindrar kolhydrater fettbränning? Får man aldrig äta socker?  Hur var det nu med mejerier?

Jag har varit i den där karusellen och nått total förvirring och varken vetat ut eller in och helt ärligt så står det mig upp i halsen med alla råd och förbud som målas upp som det bästa för alla. Vem ska man lyssna på? Det finns bara en person som du ska lyssna på och det är dig själv. D U är den enda som kan veta och förstå vad du mår allra bäst av. Glöm aldrig det!

Med det lilla sidospåret så tillbaka till mellanmålen. Många mår alldeles utmärkt av att inte äta mellanmål medans andra får mer balans i sina matdagar om de för in ett mellanmål eller två. För att veta vad som funkar för dig så måste du gå till dig själv, lyssna ärligt till vad din kropp säger, testa och se vad som är bäst för dig.

fruktfat

 

Ta min man till exempel, Henrik. Han har alltid tränat och varit aktiv och brytt sig om sin hälsa. Under många år så åt han mellanmål både på förmiddagen och kvällen för det hade han ju läst att man skulle. Detta var på vår tid som par pre-kids så att säga och han gymmade mest och jag minns hur han beklagade sig över den där burken med tonfisk som skulle ätas som mellanmål eller hur trött han var på keso. Idag däremot så äter han inte mellanmål utan ser till att äta mer till frukost, lunch, middag och sen nåt på kvällen efter träning. Han säger ofta hur skönt det är att slippa släpa med sig all den där maten till jobbet och att alltid tänka på att ha med sig nåt att äta. Han lyssnade till sig själv och hittade det som funkade för honom. 

Om vi då jämför med mig som under ca 10 år och fram tills ganska nyligen, ramlar fortfarande dit ibland med har absolut mycket mer balans idag (kanske blir man klokare med åren?), varit en person som läst allt och lyssnat på allt och alla för att hitta det absolut bästa. Helt enkelt satt alla andras råd om vad som är bäst högst och helt struntat i vad min egen kropp försöker säga (skrika…) till mig. Hela tiden med viktminskning i syfte att hitta den där dieten eller sättet att äta som gör att allt bara löser sig.

Jag skulle säga att jag testat alla kostupplägg som finns förutom möjligen 5:2 för jag gillar mat för mycket för att testa nåt sånt. Men viktväktarna, räkna kalorier, shakes, äta så lite som möjligt och träna häcken av sig, periodisk fasta, lchf, ja you name it. Lchf var sist ut och det åt jag efter att Ebba föddes 2014 tills våren 2015 skulle jag säga, så typ 1 år. Då var jag inte hungrig alls mellan måltiderna och behövde inga mellanmål. Däremot kom sötsuget som ett stort jädra brev på posten om kvällarna och i slutändan så slutade dagen med ett alldeles för stort kaloriöverskott och mitt mål med viktminskning uteblev så klart. 

Det är egentligen först sedan förra våren som jag börjat lyssna på mig själv (även om jag vissa perioder verkar höra väldigt dåligt fortfarande). Vad fick jag höra när jag lyssnade till mig själv?

Jag kan inte äta för lite för då blir sug och hunger okontrollerbara på kvällen (Hallå Sherlock eller!).

Men jag måste på nåt sätt ha koll på min mat och om jag så bara hamnar lite för högt i kalorier så sticker vikten iväg direkt (har insett att min historia som rejält överviktig gör att jag alltid kommer ha lätt att lägga på mig igen).

Om jag äter få måltider så hamnar jag lätt i tänket ”bäst att äta rejält för det dröjer länge till nästa gång” vilket gör att jag äter mer än tänkt.

Men om jag vet att om 3 timmar så får jag äta igen, då kan jag nöja mig med att gå från bordet lagom mätt istället för propp-mätt.

Slutsats: bäst för mig är att äta lite mindre men lite oftare. 

fruktbar

Kanske är du som Henrik och tycker att det är skönt att slippa äta hela tiden. Härligt! Bry dig då inte om mellanmålen utan satsa på bra och näringsrik mat till frukost, lunch och middag.

Är du som jag? Som lätt blir sötsugen och som inte gillar att gå hungrig, ja då kan mellanmål vara en riktigt bra idé. 

Min erfarenhet är att många, speciellt tjejer som vill gå ner lite i vikt, tänker just som jag har gjort så många gånger ”ju mindre jag äter, desto bättre”. Och det är absolut så att ett kaloriunderskott måste till för att vikten ska minska men hungern är en lurig jäkel och inte lätt att stå emot oavsett hur stor viljan är. För ni som tänker, precis som jag gjorde, ”att ju mindre desto bättre” men som drabbas av ett enormt sötsug och hunger på eftermiddagen eller kvällen, så är mitt råd absolut att inför mellanmål. Du kommer uppleva ett stabilare blodsocker, ett jämnare humör, håller dig pigg hela dagen, slipper toppar och dalar i mättnad och kommer att få minskat sötsug.

Men för att avsluta det här inlägget (som blev mycket längre än tänkt och fick många fler sido-spår än tänkt), det är bara du som vet vad som är bäst för just dig. 

Om du redan äter mellanmål, eller vill ha mellanmålsinspiration så kommer här några av mina favoriter:

Min blogg-kollega Lina tipsar idag också om goda och nyttiga mellanmål. Spana in här