VARFÖR JAG HAR SLUTAT MED ALLA DIETER

Jag var under en period övertygad om att jag var sockerberoende. Hur jag än peppade mig själv så kunde jag ju aldrig leva upp till de “diet-regler” som jag bestämt mig för att följa till punkt och pricka. Det slutade alltid med att jag åt” fel” vilket i sin tur ledde till att jag åt för mycket av ”fel”. Ta till exempel regeln att inte äta socker. I min värld blev det ät a l d r i g socker. Inte minsta gram någonsin. När jag sen ändå tog den där godisbiten ut skålen, ja då kunde jag inte sluta. Så visst måste jag vara sockerberoende tänkte jag. Men under de senaste halvåret, genom mycket arbete med mig själv, så har det gått upp för mig att jag är inte alls sockerberoende. Kolhydratskänslig – ja, men inte sockerberoende.

Perioder av bättre respektive sämre ätande

Jag har under större delen av mitt liv haft perioder då jag ätit bättre respektive sämre. Jag har haft perioder där jag ätit socker och godis mer eller mindre dagligen och det har krävts enorma krafttag att bryta den negativa spiral som jag då varit inne i. Så här i efterhand så ser jag ett tydligt mönster. Jag åt bra när jag mådde bra. Jag är en person som älskar sol och värme och på vår och sommarhalvåret mår jag jag därför som bäst. Det är främst då jag har ätit bra. Det är under höst och vinter som jag istället har ätit sämre. Dels är det kopplat till mörket men också dels att mitt jobb som lärare tog så enormt mycket kraft. Jag tog min lärarexamen 2006 och har egentligen aldrig trivts med yrket och det har tagit jättemycket energi från mig. Jag var en lärare som längtade till sommarlovet mer än eleverna gjorde. Säger en del.

Varför jag trodde att jag var sockerberoende

Det var egentligen först när jag hittade till lchf som jag kände att jag fick kontroll. Jag kunde utan problem gå 6-8 månader helt utan att äta socker. Det hade aldrig hänt mig förut. Men så ibland tappade jag ändå kontrollen. Jag åt en frukt och sen var spiralen igång. Frukten ledde till glass som ledde till godis. Ja du förstår. Det är en otäck känsla att i sitt huvud tänka “jag är mätt, jag vill inte äta detta” men ändå så fortsätter man att äta.

Jag var som sagt övertygad om att jag var sockerberoende. Jag tappade ju kontrollen när jag åt något sött så visst måste det handla om ett beroende. Men efter att under en period ha fört dagbok väldigt noga, så insåg jag att så inte alls är fallet.

Varför jag insåg att det inte alls handlar om ett sockerberoende

Jag började att dagligen skriva ner tankar och känslor som jag hade och även vad jag åt och hur det fick mig att må. Jag skrev ner vad jag åt, hur och varför. Till exempel kycklingsallad, vid köksbordet i lugn och ro utan stress för att jag var hungrig eller godis från barnens godisskål, ståendes i köket och tappade kontrollen och åt fler än tänkt för planen var ju ändå körd och jag börjar om imorgon.

I det skrivandet så blev det tydligt för mig att allt handlade om känslor och tankar. Jag insåg att min lösning låg i det som triggade de där känslorna och tankarna som fick mig att äta för mycket av sånt jag inte hade tänkt eller planerat. Det blev tydligt för mig att det hände varje gång när jag upplevde att jag bröt regler som jag satt upp för mig själv. Och därmed ”misslyckades”. Till exempel äta lchf och inget socker eller frukt eller äta paleo och inga mjölkprodukter.

Mitt problem – noll tolerans och strikta regler

Det var när jag bröt reglerna som jag föll och åt fel. Det ledde till tankar som att när jag ändå ätit fel så kan jag fortsätta och passa på så börjar jag om imorgon. Har du tänkt liknande tankar någon gång? När man läser dem så här så verkar det löjligt men där och då i stunden så är det ett fullkomligt logiskt resonemang.

Mina regler var alltid många och tuffa. Duktig flicka som man är så ska man ju så klart göra allt perfekt. Står det att man inte ska äta frukt inom lchf, ja då gör man inte det. Lyckas man inte med det, ja då är man ju helt karaktärslös och kass som inte lyckas med det som alla andra verkar klara. Regler med noll tolerans och mer eller mindre omöjliga att leva upp till, i alla fall för mig.

Vad var då lösningen?

Jo, att ta bort reglerna så klart. Det började allt mer bli tydligt för mig själv att jag inte alls var snäll mot mig själv. Jag bäddade ju för misslyckande vid varje nystart. Och när jag oundvikligen misslyckades att leva upp till reglerna, ja då var jag där direkt och tryckte ner mig själv.

Mina regler var mitt problem och jag kände allt mer att lösningen var att ta bort dem. Låter kanske enkelt men när jag var mitt uppe i det då kändes det allt annat än enkelt. Det var rent ut sagt skrämmande och otäckt. Att lämna alla regler och listor som står i alla böcker och att lyssna ärligt till vad min kropp sa. Kan man äta banan och samtidigt äta kokosolja? Blir det för mycket socker och kolhydrater om jag äter frukt varje dag? Hur vet jag att jag inte äter för mycket? Vågar man äta havre? Spannmål ska ju skapa inflammation och annat.

Dags att börja äta vad jag vill och var kroppen vill ha

Jag är idag som sagt övertygad om att mitt förhållande till mat inte handlar om ett sockerberoende. Det handlar om något helt annat. Om jag ska ge det etiketten beroende så var det väl snarare ett beroende av att vara perfekt och hitta den perfekta dieten som ska lösa allt. Ett skevt förhållande till mat och hälsa som gjorde att jag varje gång bäddade för att misslyckas.

Det jag har börjat göra är att börja lyssna på min kropp alltmer. Kroppen pratar med oss hela tiden och om vi bara lyssnar så finns alla svaren där. Vi har alla svaren inom oss kring vad just vi mår som bäst av. Visst kan böcker och liknande fungera som hjälp men vi kan inte gå blint på vad någon annan säger eller skriver utan vi måste lyssna till oss själva också.

Jag har slutat äta lchf, paleo och allt som jag har testat. Jag äter det jag vill, när jag vill det. M E N jag har hela tiden målet att lyssna till min kropp och ge det som den vill ha. Kroppen vill inte ha lösgodis eller kakor. Det gör min kropp seg och äter jag för mycket socker så får jag som värk i hela kroppen. (Jag skojar inte, hela kroppen blir som ett ömt blåmärke. Någon som känner igen?) Men jag kan äta några godisbitar på helgen om jag vill. Jag vet att min kropp fixar som mest att ta hand om 5-8 bitar godis, sen mår den inte bra. Då lyssnar jag och slutar äta i tid.

Vad min kropp vill ha

Det min kropp vill ha är myyyycket grönsaker, bra fetter och rejält med protein. Frukt då och då och även lite mer kolhydrater i form av till exempel sötpotatis eller ris. Hur vet jag att kroppen vill ha det? Magen svullnar inte och håller sig lugn. Jag får energi. Huden håller sig fräsch. Jag är glad och positiv. Jag orkar leka med barnen och har tålamod med deras testande av regler. Idag vet jag att jag mår bra av att äta vanlig vit potatis, inte varje dag, men då och då. Utan mina regler där till exempel vit potatis inte platsar, så drar inte hela känslo-ät-karusellen igång heller. Utan diet-regler och genom att föra en dialog men min kropp och ärligt lyssna till den, så har jag hittat vad som fungerar för mig.

Min kost består till 90 % av rena råvaror i sin naturliga form. Genom att ge min kropp den grunden så klarar den utan problem att ibland äta mat som kan ses som mindre nyttig. Jag kan ta en glass på Liseberg med barnen eller tårta på kalaset. Min kropp har egentligen alltid klarat det men jag har inte lyssnat till det. Min noll tolerans har triggat negativa känslor och tankar som ledde till det jag upplevde som misslyckande. Så glad idag att jag lärt mig att lyssna till min kropp!

Varför jag idag kan ta fem bitar godis och sen sluta

Problemet förut var att jag kunde sätta regler som att jag aldrig fick äta socker från till exempel godis eller aldrig ta tårta på kalas. Inte ens äta frukt. Det gjorde då att när jag ändå tog en godis från Nils lördagsgodis så var jag ju totalt misslyckad. Känslan av misslyckande triggade i sin tur känsloätande och att äta för att döva och med tankarna “nu är det ändå kört så jag kan lika gärna fortsätta och börja om imorgon/på måndag”. Sedan så började jag antingen om med samma galna regler igen eller så hade jag hittat någon ny diet att ge mig på som skulle bli lösningen till allt. Det var alltså inte maten i sig som ledde till mitt skeva förhållande till mat. Det var mina omöjliga regler och känslan av misslyckande som oundvikligen kom varje gång.

Prioritera dig själv

Viktigt i allt detta är också att prioritera sig själv. Att vara ego på ett positivt sätt. Du måste må bra! M å s t e. Det går inte att kompromissa på. För min del låg mycket i mitt arbete som jag vantrivdes med och mitt ”fröken-duktig-beteende” i kombo med dieter. Jag förstår att det inte är rimligt för alla att säga upp sig från jobbet man vantrivs med. Jag är oändligt tacksam över att jag hade mitt företag som en livlina. Men ta dig tid att göra en ordentlig rannsakning. Vad tar energi från dig? Hur kan du minska det och öka på det som ger energi? För min del har det varit oerhört viktigt att få in saker i livet som ger och inte bara tar. När all min energi tas ifrån min och glädjen kvävs, så rubbas min balans och känslorna tar över.

Inte sockerberoende men kolhydratskänslig

Jag har insett att jag är inte sockerberoende och att min kropp mår bra av en del kolhydrater och naturligt socker. Men jag är definitivt kolhydratskänslig och jag håller på att alltmer lära mig var mina gränser går. Vad min kropp klarar. För mig ligger det i att skilja på rena kolhydrater från raffinerade och processade kolhydrater.  Jag kan till exempel äta potatis men inte pommes eller chips. Varje dag lär jag mig mer och mer om mig själv. Mitt främsta verktyg är min dagbok där jag svart på vitt skriver ner mina tankar och ser hur min kropp reagerar på maten jag ger den.

Läs mer:

Test – Är du sockerkänslig?

Mina råd till dig om du känner igen dig

Om du känner igen dig i min berättelse och mina erfarenheter så har jag fem råd till dig.

1. Sluta direkt med att följa dieter. Du kan låta dig inspireras av dieter men följ dem inte slaviskt ”bara för att”.
2. Var snäll mot dig själv och ta bort så mycket du kan av det som tar energi från dig
3. Lyssna ärligt till din kropp och ge den det den vill ha (och nej ingen kropp vill ha bullar och kakor varje dag)
4. Skriv dagbok varje dag
5. Låt det ta tid och var din egen största supporter

Det måste få ta tid. Sånt här löser sig inte över en natt. Jag hamnar fortfarande i perioder då jag  kommer på mig själv med googla runt efter olika sätt att äta och läsa om andra och vad de har gjort. Jag kommer på mig själv att tänka tankar som “bäst att jag äter lite extra med jordnötssmör ikväll för imorgon ska jag ju börja äta si eller så och då får jag ju inte äta baljväxter”. Jag försöker bryta tankarna och styra mig själv rätt igen så fort jag blir medveten om dialogen inuti mitt huvud. Jag förlåter mig själv, skriver ner tankar och känslor, och går vidare.

Sluta leta efter nästa quick-fix

Vi är många som har så svårt med det här att förhålla sig till maten. Något som egentligen borde vara bland det enklaste för oss är så svårt Vi gör det så svårt. Vi strävar efter perfektion och letar quick fix och hoppar från diet till diet.  Snälla du, om du känner igen dig i tankarna, sluta NU. Livet är för kort för att hålla på så här. Lyssna till din kropp. Var lyhörd. Strunta i vad alla andra säger är rätt respektive fel. Gör det som är rätt för dig. Men låt det få ta tid och förlåt dig själv för varje gång som du trillar i diket.