Hej på er!

Hoppas ni har haft en härlig helg och att ni fått lite sol på er. Här på västkusten vill inte solen riktigt titta fram och det blåser mest. Riktigt trist tycker jag som är en riktigt sol och sommar-person. Jag måste verkligen ha sol och värme för att ladda upp batterierna och klara mig igenom hösten och vintern. Vi får väl hoppas att värmen kommer snart. Kanske måste midsommar passera innan värmen kommer. Det är ju inte ofta som man svettas på midsommar…

De senaste dagarna har jag börjat oroa mig allt mer för midnattsloppet i augusti. Det är ju en mil och innan har jag aldrig sprungit längre än 7 km. Att komma upp emot 10 km har helt ärligt känts som en omöjlighet och jag har haft en mental spärr och intalat mig själv att jag nog aldrig kan klara att springa så långt. En mil är som en magisk gräns.

Men min man har peppat mig och sagt att det bara är att springa och att jag ska ge mig på milen. Så idag slog jag slag i saken. Jag tog mig runt milen! Jag var rent ut sagt skittrött efteråt och känner fortfarande 4 timmar senare att kroppen är mör. Men jag gjorde det! Jag kom dessutom runt på tiden som jag satt upp som mål för mig själv i augusti när loppet går av stapeln. Alltså borde ju tiden bara bli bättre från nu. Så grymt nöjd med mig själv. Det var riktigt tungt, speciellt med tanke på hur det blåste idag, men jag peppade mig själv och tog mig runt.

  
Ingenting är omöjligt! Det är klyschigt men det är verkligen så. Bara du bestämmer dig och ger din fanken på det så kan du lyckas med precis vad du vill. Glöm aldrig det!