Sätta etikett på sin kost

Jag har fått lite frågor, speciellt på instagram, om vilken typ av kost jag egentligen äter. Egentligen vill jag inte sätta en etikett på hur jag har valt att äta. Jag vill inte säga att jag äter paleo, lchf eller enligt periodisk fasta. Dels för att jag har kommit till att hitta mitt egna sätt som passar mig och dels för att om man sätter en etikett så är det så lätt att det blir massa regler, förbud och pekpinnar. Det här projektet, som jag startade i våras när jag la om min kost och startade den här bloggen, hade fokus på vikten och bli av med mina mamma-kilo men nu känns vikten som en andrahands-grej och jag sätter själv hälsan i första rum. Jag vill må bra, både på insidan och utsidan, för att kunna leva och njuta av livet fullt ut (även om det låter extremt klyschigt).

Vikten då?

Jag har ca 4 kvar tills vikten jag skrev in mig på hos barnmorskan i augusti 2013. Efter att storebror föddes 2010 så försvann kilon av sig själv utan större ansträngning och det var tidigt tydligt att det inte skulle gå lika lätt denna gång. Jag gick upp ca 12-14 kg vid båda graviditeterna. Jag vill väldigt gärna vara av med kilona innan Lillasyster blir 1 år i mars men samtidigt känner jag att det får ta den tid det tar. Jag har ju även lagt om min träning till att träna mer styrka och jag känner att kroppen förändras och även om det inte syns på vågen så syns och känns det på kläder osv. Vikten är ju trots allt bara en siffra och säger inget om själva kroppssammansättningen av fett, vatten, muskler och så vidare. Så jag känner själv att jag släpper fokus på siffran allt mer.

Kosten?

Ja hur äter jag då då? Sedan jag la om kosten i våras så har jag ätit en hyffsat strikt lågkolhydratskost som skulle kunna kallas lchf (om man nu vill ha en etikett). Under tidens gång har jag hittat den kost som jag mår bäst av. Basen är att kosten är fri från gluten och tillsatt socker. Det känner jag mig extremt trygg med och vill äta så livet ut. Grejen som jag känner är att om jag säger att jag äter lchf, så kan jag a l d r i g ta en banan eller godis-bit utan att få dåligt samvete och känna att jag gjort fel. Både mot mig själv men också mot er som bloggläsare. Jag vill bort ifrån sådana förbud och tankar.

Jag har också insett att min kropp (vi är alla olika men detta gäller mig) behöver en viss mån kolhydrater för att orka med att prestera på 5-6 träningspass som jag snittar på varje vecka. Och här menar jag kolhydrater i form av frukt eller havre (som är glutenfritt) någon gång ibland.

Bröd gjort på spannmål som vete och råg, pasta, ris och så vidare känner jag helt ärligt att jag kan vara utan hela livet. Men om jag någon gång väljer att äta en skiva bröd gjort på vete så är det ok och det är ett medvetet val som jag vill kunna göra utan att känna att jag bryter mot någon regel.

Just nu känner jag inget behov av godis, kakor eller desserter men vem vet, till sommaren kanske jag vill äta en dajmstrut och då tänker jag göra det utan att få känslan av ”misslyckade” på köpet.

Så min kost – fri från gluten och socker men ingen fanatisk kolhydrats-taliban, så ren mat som möjligt (undvika e-ämnen osv) och inte rädd för fett (jämför innehållsförteckningen på en fullfet vara jämfört med motsvarande light-variant så förstår du varför).

Jag tänker som så att om jag mår bra, hittar balans med kost och träning och känner mindre stress så kommer (fett)vikten att försvinna som en bonus-effekt.