Ni kanske minns att jag skrivit att mina två senaste löpar-rundor har varit en ren pina. Ben av fly och blodsmak i munnen. Mitt spring-självförtroende fick sig en rejäl törn. Men igår – herre gud vilken känsla! Det var som om jag flög (lätt överdrift javisst ;)) 5 km snarare än sprang. Benen bara rullade på och inget kunde ta bort leendet från mina läppar. Det blev min bästa tid på 5 km dessutom. Tänk vad formen kan variera från dag till dag!

Jag behövde verkligen få den energin som jag fick av den glädjen jag kände igår kväll. Nu känner jag mig mer hoppfull om att ta mig runt milen när det är dags för Midnattsloppet i augusti.

Vilka är era bästa träningsminnen?

IMG_1125[1]